ÅR: 2001
SPELTID: 100 MIN
Dokumentärfilmaren är en ensamjagande varelse som längtar efter sällskap. Dessutom är vi ofta litet tyngda av allvaret i våra berättelser.
Med jämna mellanrum pratar vi därför om olika lustfyllda projekt som vi skulle kunna göra tillsammans. Tyvärr brukar det stanna vid fikabordet. Men när Brita Landoff, Ylva Gustavsson, Staffan Lindqvist och jag börjar prata om den så kallade sexuella revolutionen i Sverige under vår tid så börjar det leva. Vi har hunnit få tillräckliga perspektiv på vår samtidshistoria för att förstå att vi på detta område varit med om något mycket speciellt. Särskilt i Sverige. En vän till oss (Lena Lennerhed) har också kommit ut med en doktorsavhandling under titeln ’Frihet att njuta’ som sammanfattar ämnet på ett bra sätt. Vi vet dessutom att det finns hur mycket intressant och bitvis oerhört komiskt material som helst i olika arkiv.
När vi tittar oss omkring så inser vi också att ämnet märkligt nog aldrig blivit behandlat annat än i spekulativ form som bl.a. i den till sexualupplysning förklädda halvporrfilmen ’Kärlekens Språk ’. Vad kan vara mer lämpligt som kollektivprojekt än detta ämne som inbegriper mycket arkivresearch och som sannolikt kräver både mäns och kvinnors insatser för att bli riktigt bra. Vi delar alla i teamet också uppfattningen att det som utomlands blev känt som ’den svenska synden’ i grund och botten var ett stort socialt experiment med alldeles unika förutsättningar i vårt land. Det var nära kopplat till den svenska kvinnans frigörelse och till den politiska utvecklingen under efterkrigstiden. Och naturligtvis är det ingen nackdel att det kittlar vår och publikens nyfikenhet och dessutom har sina avgjort komiska sidor.
Sverige Television nappar ganska snart på projektet. De äger också stora arkivtillgångar. Men för att genomföra arbetet krävs även Svenska Filminstitutets insats. Vi vänder oss till den ansvarige för dokumentärfilm som under den här tiden är en kvinna. Det visar sig till vår förfäran att denna kvinna dock verkar sakna intresse för såväl sexualitet som humor och inte inser sambandet med samhällsutvecklingen. Svaret blir ett blankt nej. ’Den svenska synden får gärna vila utan filmisk analys för min del. Vem bryr sig?’ skriver hon i ett refusbrev som tillhör de mer häpnadsväckande i min version av denna lustiga samling som varje envis filmare med visst mått av självironi borde hålla sig med. Här havererar projektet för en tid. Men genom en kollega får vi en tid senare veta att en dansk producent befinner sig i ett liknande dilemma.
I Danmark vill man också göra en dokumentär TV-serie om den sexuella revolutionen i Norden. Men pengarna man kan få fram i Danmark räcker inte till. Vi bestämmer oss efter långa diskussioner för att göra en gemensam serie i tre avsnitt. Ju längre arbetet framskrider desto mer inser vi dock tyvärr att vi inte alls har samma syn på historieskrivningen. Det blir också allt tydligare att danskarna är mer intresserade av den pornografiska aspekten än av den samhälleliga. De har en manlig regissör, vi är ett team bestående av en man och två kvinnor ( Staffan Lindqvist valde att hoppa av). Skillnaderna i våra laguppställningar avspeglar intressant nog den stora skillnaden i våra två länders historia. Det visar sig snart finnas gränser för vad som kan göras i kollektiv form. Slutresultatet blir två svenska entimmesfilmer och två danska.
***
Förutom Filminstitutets svala intresse och vår konflikt med danskarna om sexualhistorien så lyckades vi i våra kollektiva föresatser. Det blev roligt och upplysande på en gång. Tyvärr drabbades TV-premiären av en verklig katastrof. Den första filmen var programsatt till bästa sändningstid den 11 september 2001. Vi vet alla vad som hände den dagen. Jag hade ett rejält slit med att få sändningsledningen på SVT att stoppa visningen av den första av de två filmerna denna historiska kväll. Sändningarna försköts en vecka men dammet efter tvillingtornens fall låg fortfarande tungt över massmedia och människornas sinnen när programmen gick ut i etern. Men här kan ni se filmerna igen även om de klippts ned en del av rättighetsskäl. Man kan fortfarande bli road och förundrad över hur det egentligen var med den sexuella revolutionen i vårt upplysta land.