Nu bestämmer jag mig för att ta reda på vad som driver och vad som lockar i denna väg mot en manlig identitet. Det blir en berättelse om Robban och Anders som båda är med i ett rugbylag och vill bli militärer. Anders verkar vara den målinriktade som överger sin skinnhuvudidentitet och lyckas komma in på kustjägarskolan. Robban är ett så hängivet skinnhuvud att han får problem med rättvisan och måste be sin pappa polisen förklara vad det är som händer. Filmen utspelar sig under ett år när Robban och Anders tvingas lära sig mycket om den viktiga konsten att förlora och gå vidare. Jag tror att jag också lyckades fånga något av vår gemensamma mänskliga ( och manliga ) skörhet. Den som vi måste värja oss mot för att alls överleva men samtidigt så desperat behöver för att verkligen kunna komma nära en annan människa.

***

Nu när det gått 25 år sedan filmen gjordes kan jag konstatera att Anders aldrig blev militär utan sjökapten . Men Robban, som också lämnade skinnhuvudena bakom sig blev både jägarsoldat och pappa. Vad jag inte riktigt vet är hur det gick med alla de andra skinnhuvudena. Många av dem kom från ganska trasiga bakgrunder. De ville ha jobb, flickvänner och någon sorts mening i sitt liv. Alla klarade inte av det. I arbetet med filmen lärde jag några av dem att fotografera. Det blev en ganska fantastisk samling bilder ur deras egen tillvaro. Här finns fotografierna att beskåda.