Fabrikens ständigt närvarande hjärtslag dunkar tryggt för ortens alla invånare. Men 1982 blir det tyst, kallt och mörkt. En industri som varit ortens blodomlopp i nära hundra år läggs ned. Plötsligt finns där inget annat än bruset från skogen och havet och frågan om vad Karl Axel skall ta sig till med sitt liv. Den industri han litade på försvinner. Religionen är död och maskinerna sjunger inte längre sin framstegssång. Vem ska man nu lita på i trolöshetens tid?

Karl Axel klarar sig inte på att måla sina tavlor och fisket kan inte mätta och döva hans oro.
– Karl Axel är inte representativ för arbetarna i Köpmanholmen, säger det lokala fackets ordförande dessutom till oss filmare. Därefter ringer han Pappersindustriarbetarförbundet och ser till att vi blir av med det stöd man lovat oss till filmen. ”Mjuklandning…” blir en film som väcker vrede hos såväl ett medgörligt fack som en flyktande fabriksägare, kommunpolitiker och lokal press som hellre ’ville se framåt’. För somliga berättade den nog alltför mycket om svek och om en tid där människorna famlar efter nya värdegrunder för sina liv. Där är vi fortfarande; 2010 när detta skrivs. Karl Axel Bergström var ganska ung när fabriken lades ned men fick aldrig ett riktigt jobb igen. Nu är han död sedan ganska många år.