Vår industri står redo att mätta en raserad världs omätliga behov men vi har inte arbetskraft så att det räcker. Greker, spanjorer, jugoslaver och andra kommer till vår hjälp och mottas med öppna famnen. Kärleken räcker ända fram till general Pinochets statskupp mot Chiles valda socialistiska president Allende 1973. Chilenare på flykt tas emot som motståndshjältar och solidariteten blomstrar. Men i takt med att arbetskraftsbehovet minskar och krigen och kriserna runt om i världen börjar förse oss med allt fler flyktingar svalnar känslorna. Miljonprogrammets bostadsområden fylls med invandrare och spänningarna ökar, förstärkta av hårdare ekonomiska villkor för det svenska folket.

Socialdemokraten Kjell Olof Feldt är officiell talesman för en förändrad ekonomisk politik som skall förbereda oss för EU. Den leder till ökade klasskillnader och växande oro mellan de allt fler arbetslösa svenskarna och invandrarna. I det lilla Centralamerikanska El Salvador kämpar en gerillafront mot en brutal miltärregim och många tvingas fly för sina liv. Familjen Benavides finns bland de drabbade. En av sönerna stupar som gerillasoldat och äldsta dottern blir en av gerillafronten FMLN:s berömda kvinnliga ”comandantes”. Tillsammans med latinamerikakorrespondenten Lars Palmgren och filmfotografen Göran Gester börjar jag arbeta med en film om familjen Benavides historia. Fem av barnen kommer som flyktingar till Gävle 1986 men mot svensk och internationell lag blir familjens mamma Chela nekad att förena sig med sina barn i Sverige. Dottern och gerillaledaren Rosa Elena manar på hemliga vägar sin mor att genast lämna El Salvador eftersom militärens dödspatruller inte tvekar att slå till mot gerillans familjemedlemmar. Vi bryter ett löfte till invandrarverket och avslöjar i DN vad svenska myndigheter sysslar med. Mamma Chela kan tillslut fly från sitt hemland. Vi filmar med gerillan, med armén , med familjen i Sverige och i El Salvador. Den dramatiska och känslomässiga historien blir till två filmer under samlingstiteln EXIL. Filmerna vinner flera priser och visas i många länder. Mamma Chela blir kallad ’dokumentärfilmens Anna Magnani’ av SvD:s filmkritiker Elisabeth Sörensson.

***

2009 vinner den FMLN – gerilla som Rosa Elena en gång tillhörde valen i El Salvador och en socialistisk president tillträder. Rosa Elena får aldrig vara med om segern. Hon dör redan 1988 under arbetet med våra filmer. En av hennes närmsta vänner; kommendanten och nuvarande regeringsmedlemmen Nidia Diaz bjuder efter valsegern in mig till El Salvador för att visa EXIL vid en minnesceremoni för Rosa Elena. Hennes lillasyster Carmen som fortfarande bor i Sverige tillsammans med sina egna barn, sina syskon, sin mamma och pappa reser också till El Salvador för att vara med om ceremonin. Det är sällsamt att åter träffa henne tillsammans med Nidia och två av de gerillasoldater vi filmade med i gerillan under kriget 1988. Jag får återigen en känsla av vilket privilegium det är att arbeta med dokumentärfilm och att få leva med historien så nära och intensivt.